Jag lider av psykisk ohälsa...

Ska jag skämmas för att det drabbat mig? Det är ju inget jag valt...

Visst har jag gjort många saker jag ångrar i mitt liv, men detta är ju något annat, eller? Jag skäms för saker jag själv kunnat påverka, men omdömeslöst kastat mig in i. Men kanske jag gjort det p g a att mitt omdöme förvanskats av min psykologiska status!?

Människor är förvånansvärt snabba att döma, de är rädda för saker som de inte kan relatera till. Betyder det att jag måste gömma mig, dölja att det finns där som en del av mig?

Man pratar inte om det - men det finns där ändå - som ett osynligt jättelikt monster... Ingen låtsas om det, alla vet att det finns där, men ingen pratar om det. Vi låtsas som om det inte finns... De som inte förstår frågar inte, de fortsätter att låtsas som om allt är som vanligt. Vi pratar om väder & vind, alla vet...men ingen säger något. Är det ointresse, eller är det rädsla?

Om man inte låtsas om det, då försvinner det...eller?

Jag vill bli accepterad för den jag är. Jag vill inte vältra mig i det, jag vill inte vara ett offer för självömkan, jag vill bara ha tillåtelse att vara den jag är..!

Jag har köpt tassels...

4 stycken Juliga tassels  Maria Montazami skulle vara stolt om hon visste. HAHA      

Nu hänger de där i fönstret & skapar julefrid åt alla.   

Det var ju 1.a advent i söndags & då går startskottet för jul i vårt hus..

Jag älskar advent, att tända ljus & pyssla. Båda mina barn är döpta på 1.a advent, (1991 & 1995), det var härlig stämning... När barnen var mindre pysslade vi inför jul, bakade & pyntade. Det var tider det..!

De senaste åren har jag inte njutit lika mycket av det,  psykisk & fysisk ohälsa har kantat min vardag & jag har inte känt lust för någonting alls.

Det börjar bli bättre...jag börjar så sakta återvända till livet igen. Tre steg fram & två tillbaka. Det går inte att rusha fram, jag måste låta det ta tid, annars ramlar jag tillbaka på ruta ett igen. Mitt  hjärta börjar slå dubbelt så fort när jag skriver om det för jag påminns om hur svårt det är att hitta vägen tillbaka. Men jag kämpar.. gud vet hur mycket!

Nu i adventstid börjar det med tassels & stickade julkulor...TACK!