Alla borde se detta program, & sedan sprida det vidare så att folk blir medvetna om hur människor i tillverkningsprocessen offrar sina liv för att vi ska ha fina färger på våra kläder o dyl.

Se programmet, det är viktiga minuter som kan förändra ditt & andras liv.

Klicka på länken:

------------>  HÄR  <-----------

Du som tänker ja ja jag vet, jag har hört det förr.

Titta igenom programmet & tänk på att detta är

människor som offrar sitt liv för just dig!!!

I kväll har vi varit hundvakt åt mammas hund Guido. Moa blev helt till sig när han kom. Jag & dotter som också är hemma gick en långpromenad med hundarna & jag som hade Guido i kopplet fick mig en resa ner i diket när han bestämde sig för att det nog var något spännande där nere   ... Aj aj min hand!!! Jaja, det går förhoppningsvis över till imorgon... Det som går över på ett dygn är inte farligt säger min mamma. Det har hon nog rätt i.

Guido verkar ha kommit in i julstämning mer än de flesta av oss, nu när gräsmattorna är gröna & tro det eller ej, men det är blommande tusenskönor i gräset... Så kanske inte så mycket julstämning har infunnit sig här, sen snön försvann. Men Guido han lullar runt & sprider jul här hemma i alla fall.

I söndags var det tredje advent & min amaryllis blommade för fullt.

Hallå igen!

Jag skriver & skickar aldrig julkort..! Ibland tänker jag att jag ska, men det blir inte av... Detta året har jag helt enkelt använt mig av Adobe photoshop för att skapa ngt som ska likna ett iaf. Jag är kass på photoshop men håller ibland på & pillar lite men som sagt jag är helt enkelt urusel på det. Men jag klappar mig själv på huvudet för att jag åtminståne försökte. 

Städa städa varje fredag åsså varje jul...för de tycker ja e kul!

Önskar att jag gillade att städa, men det gör jag inte. Jag får ångest när jag tänker på det. Men det MÅSTE göras.

Jag hatar att slänga saker, tänker  men det kan vara bra att ha, OM ALLT.. Galet!!!

Bilder från TV-program om "hoarders" (samlare) dyker upp i mitt sinne & jag tänker , hm de där människorna kanske kan komma & hjälpa mig att slänga!?!? Jag menar nte hoardersarna... haha, utan de som kommer dit & hjälper dem... Sortera, slänga, ge bort till gengåvan... Ord som dyker upp allt som oftast i min skalle.

Men jag gjorde ju en rejäl utrensning av kläder i våras gav bort säckvis med kläder till gengåvan. - hur kommer det sig då att jag har så sjukt mycket kläder kvar ???   

Sen har vi ju min handarbetsmani!!! Jag har ju som sagt tusen olika projekt igång samtidigt, & jag kommer ständigt på nya som jag vill göra... Har kommit på att anledningen att jag tröttnar beror oftast på, att när man inte har några mönster att gå efter blir det otroligt många repa upp & göra om, när det inte blir som man tänkt sig..! Jag skapar ju fritt & min hjärna går på högvarv de stunderna. Kreativ - JA!!! Produktiv - NEJ!!!

 Det ligger garn & pysselmaterial lite överallt    Jag behöver fixa till ett syrum, som har plats för allt, & organisation... Men hur gör jag det då, när jag totalt saknar framförallt  drivet & organisationsförmåga?! Blöäh!!!

Plats finns ju.. vi har ett rum som för tillfället står helt oanvänt. Nja, oanvänt kanske är en sanning med modifikation. Det rummet fungerar just nu som förråd. Där ställer vi in saker som vi inte vet vad vi ska göra av, sånt som inte används & sånt som vi borde köra till tippen med.   

Sen har vi ju min kropp som inte vill som jag vill, med ständig värk o inflammationer, kommer orkeslöshet & uppgivenhet. De stunder som jag verkligen försöker ta ett ryck, slutar med sån värk så jag vill skrika rakt ut... Jag tar 5-10 minuter städning sedan vila & så håller jag på... Plocka lite - vila lite o s v. 

Finns det någon därute som kan ge mig tips & tricks?! Jag behöver HJÄLP!!!     
 

Jag lider av psykisk ohälsa...

Ska jag skämmas för att det drabbat mig? Det är ju inget jag valt...

Visst har jag gjort många saker jag ångrar i mitt liv, men detta är ju något annat, eller? Jag skäms för saker jag själv kunnat påverka, men omdömeslöst kastat mig in i. Men kanske jag gjort det p g a att mitt omdöme förvanskats av min psykologiska status!?

Människor är förvånansvärt snabba att döma, de är rädda för saker som de inte kan relatera till. Betyder det att jag måste gömma mig, dölja att det finns där som en del av mig?

Man pratar inte om det - men det finns där ändå - som ett osynligt jättelikt monster... Ingen låtsas om det, alla vet att det finns där, men ingen pratar om det. Vi låtsas som om det inte finns... De som inte förstår frågar inte, de fortsätter att låtsas som om allt är som vanligt. Vi pratar om väder & vind, alla vet...men ingen säger något. Är det ointresse, eller är det rädsla?

Om man inte låtsas om det, då försvinner det...eller?

Jag vill bli accepterad för den jag är. Jag vill inte vältra mig i det, jag vill inte vara ett offer för självömkan, jag vill bara ha tillåtelse att vara den jag är..!

Jag har köpt tassels...

4 stycken Juliga tassels  Maria Montazami skulle vara stolt om hon visste. HAHA      

Nu hänger de där i fönstret & skapar julefrid åt alla.   

Det var ju 1.a advent i söndags & då går startskottet för jul i vårt hus..

Jag älskar advent, att tända ljus & pyssla. Båda mina barn är döpta på 1.a advent, (1991 & 1995), det var härlig stämning... När barnen var mindre pysslade vi inför jul, bakade & pyntade. Det var tider det..!

De senaste åren har jag inte njutit lika mycket av det,  psykisk & fysisk ohälsa har kantat min vardag & jag har inte känt lust för någonting alls.

Det börjar bli bättre...jag börjar så sakta återvända till livet igen. Tre steg fram & två tillbaka. Det går inte att rusha fram, jag måste låta det ta tid, annars ramlar jag tillbaka på ruta ett igen. Mitt  hjärta börjar slå dubbelt så fort när jag skriver om det för jag påminns om hur svårt det är att hitta vägen tillbaka. Men jag kämpar.. gud vet hur mycket!

Nu i adventstid börjar det med tassels & stickade julkulor...TACK!

Såhär många julkulor har jag lyckats få ihop hittills... Galen..?!

  Japp!!!

Tillverkar på löpande band...